en uppdatering i tröttheten
Jag tror att det här är rekordlång frånvaro från bloggen, och jag säger inte att jag är tillbaka igen - bara ett litet livstecken, för jag mår lite lite bättre nu. Håll tummarna för att det håller i sig åt rätt håll!
Totalt allt har alltså förfallit här hemma, och jag började inse vart det började för hoarders - bara en sån sak som påsar med återvinning, som jag inte får iväg utan hjälp, dom blir bara fler och fler. Gräsmattan ser ut som en slåtteräng, och i år slog det mig - jag har helt enkelt inte gräsmattegräs på halva gräsmattan, utan det är samma sorts gräs på lägdorna runtomkring. Det når mig till midjan, medan det "riktiga" gräset är ett par dm högt. Det började helt enkelt att bli helt ohanterligt det jag låg efter med, och det blev ännu en sak som fick mig att stanna kvar på soffan.
Brevlådan tog stryk i vinter (förra vintern lossnade själva lådan, så jag knöt fast den med rep), och stolpen gick av när snön tinade. Jag satte upp den provisoriskt, i väntan på att tjälen skulle gå ur, och sedan blev det som det blev... I måndags, efter en påstötning av brevbäraren, så fick jag äntligen upp brevlådan igen - sådär 2-3 månader senare...
Och på tisdagen fick jag hjälpen som sen fick mig att orka ta tag i mera saker - Maria klippte gräset på framsidan (sån skillnad!) och tog med sig en del återvinning (sån skillnad!), och jag kände att plötsligt blev allt mer hanterbart. Så litegrann i taget, en liten grej här, en liten grej där (ändå är jag helt kras i kropp och huvud idag), så har jag faktiskt fått lite gjort: dom sista brädorna som fattades på komposten är påspikade (behöver bara få dit en liten kil, för sista brädan var sned), jag har rensat lite ogräs (och hittat lite vallmo som ska flyttas till baksidan), köpt och planterat några blommor (dels i mommas gamla kaffekanna som jag skruvat fast på räcket på bron, dels i en emaljbytta som står på Lilys och Beppes grav), jag begravde just Beppe, jag lagade det virkade överdraget på ena stolpen vid uppfarten, jag har färgat håret (erbarmeligt ojämnt)... Allt på en vecka. Det är som sagt inte mycket, det är inte stora grejer, men det är mer än vad jag gjort på några månader sammanlagt, och jag är stolt över mig själv, och glad över att jag klarat av det.
Och snälla Maria ska komma förbi med grästrimmern och hjälpa till med baksidan också, och hjälpa mig att laga staketet (som sönderskottades förrförra vintern) - hon är en skatt, och jag hoppas hon förstår hur mycket jag uppskattar hjälpen!
En mycket gulligare och mysigare sak som hänt sen sist, är den här killen - Hasse. En kompis flyttar från hus till lägenhet, och han som är van att vara utekatt vill inte vara med på det. Han har ännu inte gått ut hos mig, jag väntar så länge jag bara kan, jag vill att han ska vara säker på att det är här han bor, men det närmar sig - bara det blir finväder en dag så ska han få kolla upp baksidan, medan jag gräver upp tistlar ur gräsmattan. Två flugor i en smäll!
Ungefär såhär ser det alltså ut nu, inget vidare, men förhoppningsvis på väg mot bättring. Förhoppningsvis också på väg mot mer bloggande - det närmar sig 15 år sedan jag började blogga för första gången, jag vill gärna fortsätta några år till!
Trevligt att du är tillbaka!