julstrumpor
Det här är ett inlägg som kommer långt i efterskott - några år i efterskott, faktiskt, eftersom jag glömde bort att blogga om dom när det begav sig. Julstrumpor alltså, julstrumpor till mina systerbarn närmare bestämt. Ända sedan mina äldsta systerbarn var små, så har jag gjort julstrumpor till dom allihop och gett bort i julklapp (jag vet faktiskt inte om dom egentligen blir använda, men jag gillar tanken på att vara en del av deras jultraditioner, så jag hoppas att deras julstrumpor har plockats fram varje år), dom första tre sydde jag i filt, dom senare har jag stickat och virkat. Jag visade dom första stickade för sju år sedan, resten har jag glömt bort... Så dom kör vi på idag, tycker jag! Jag har tyvärr inga mönster att dela med mig av, jag gör dom direkt ur skallen, när jag stickar in motiv så kollar jag efter något som passar med maskantalet, jag har samlat på mig lite fair isle-mönster genom åren, och har ett gäng stickböcker att kika igenom också.

Dom två till vänster är till mina äldsta syskonbarn, jag tänkte att deras gamla filtstrumpor börjar vara rätt slitna och tråkiga nu, och att dom kan behöva uppdateras. Den högra är till Marias mellanunge.

En virkad strumpa gjord av akrylgarner, och så en bollfrans längst upp.

Jag försökte mig på något manligare till äldsta systersonen, så det blev svartmelerat och grått raggsocksgarn, och grått på häl och tå, med lite gröna sicksackränder, för att more is more!

Igen grått raggsocksgarn, och grönmelerat lovikkagarn till häl, tå och fair isle-mönster. När jag stickat klart sockan, så märkte jag att jag hade glömt att sticka en maska grön i mönstret, så då sydde jag dit knappar istället, och vips så ser det ut som att det var meningen att det skulle vara så!


Förra året så fick jag en till systerdotter (det tog bara sådär 16-17 år av idel systersöner), och då passade jag på att göra något gulligt och rosa. Garnerna är hopskramlade rester utan namn från garnstashen, jag piffade till strumpan lite extra med en garnboll också, för garnbollar är alltid fint.
Nu har jag slut på syskonbarn att sticka julstrumpor till, men jag misstänker att Lindas son skulle behövt uppgradera sin gamla filtstrumpa. Sen är det bara att hålla tummarna för att det kommer fler barn, rent biologiskt så är det väl bara jag som är för gammal för barn, med lite tur så kommer det fler systerbarn med tiden!
Ett julstrumpeinlägg måste förstås avslutas med ett dagens julsoundtrack: