mera mens åt folket
Är det nån som har hunnit fundera på ledtråden i nattens inlägg? Nån som kan gissa vad jag tänkte skriva om idag? Skrollar ni ner till nästa inlägg, och sen upp hit igen, så kan jag nästan garantera ett "duh" - det här kommer att handla om nånting som hälften av världens befolkning upplever/har upplevt/kommer att uppleva, och som ändå betraktas som nånting att skämmas för.
Mens. Menstruation. Lingonvecka, månta, kommunistvecka, att surfa på den röda vågen, tant röd... Det finns många ord och uttryck för att undvika att säga en av världens mest naturliga saker rakt ut. Jag är uppväxt i ett hem, där mens helt enkelt kallades för "grejerna", och där man inte direkt pratade om mens, utan det var rätt pinsamt och jobbigt. Det är först i vuxen ålder som jag har lärt mig att prata om det, och att köpa mensskydd utan att tycka att det är jobbigt. Det sjuka är, att hade det varit män som hade mens, så hade det pratats mens högljutt, för det är så det funkar med mäns funktioner. Hår på kvinnokroppar = fult, ofräscht, ohygieniskt, hår på manskroppa = fullständigt normalt, och rentav sexigt. Jag har träffat på många killar på badoo som gärna pratar om sin sperma och om alla ställen den ska sprutas på, i ansiktet, på brösten, på rumpan, eller allra helst ska den sväljas. Tänk er motsvarande scenario, men byt ut sperman mot mens, att smörja in partnern med mensblod, i ansiktet, på bröstet, på rumpan, eller rentav svälja den. Så ser det definitivt inte ut (och jag vet inte om det egentligen är något att sträva efter, kanske ska vi hellre sträva efter att män inte betraktar sin sperma som en hudkräm som ska smörjas in på varje del av kvinnokroppen), istället undviker dom flesta kvinnor att ha sex när dom har mens.
För några år sedan, så gjorde jag dotee-dockor till ett swap, och jag kunde inte låta bli att göra en dotee-docka i form av en tampong. Formen på dockorna fullständigt skriker tampong!
Jag har alltid haft problem med att jag blöder väldigt mycket (när jag har mens, så betyder det tre dagar då jag inte tar mig utanför dörren), och att jag har väldigt ont, och jag har blött igenom mer än en gång. Sista gången jag hade mens, så blödde jag ner halva sjukan... Bokstavligen. Det hade droppat blod på väg till toaletten, och på toaletten fick jag försöka torka blod både på golvet och på mig, mina strumpbyxor var blodiga ner till knäna. Grejen är den, att hade jag skurit mig, eller blött näsblod, så hade det varit helt normalt och självklart med blod, men i och med att det är mensblod, så är det pinsamt och skämmigt. Igen, hade det varit män som hade mens, så hade det blivit värsta grejen, en häftig historia att berätta för kompisarna.
Jo, som ni ser, så har jag inga problem med att prata om mens längre, jag vet att jag har närstående som tycker att jag är lite väl öppen med det. Jag tycker inte att vi ska behöva vara annat än väldigt öppna om mens, att det ska avdramatiseras, avskammas, att tjejer ska våga köpa bindor/tamponger utan att skämmas, att kunna läcka igenom byxorna utan att det blir en stor grej av det, att inte känna att vi behöver smussla för att ta ut en binda ur väskan, gå på toaletten, och sen ta med den använda bindan och slänga den i sopkorgen (för alla har inte papperskorg på toa). Tyvärr verkar det vara långt dit, fortfarande, år 2016.
Men, det finns faktiskt tjejer, som faktiskt kan kallas förebilder och föregångare, som Clara Henry, som på sin youtube-kanal pratar väldigt öppet och avslappnat om mens. Hon har till och med skrivit en bok om mens. Och det är faktiskt som hon, som jag önskar att vi alla kunde hantera mens, som något fullständigt naturligt, för något naturligare än mens finns knappast. Det finns till och med bloggar som bara handlar om mens, så det går förhoppningsvis framåt!
Wow, tänk att du har hamnat på blogg.se:s förstastida! :)