den rätta tiden är då? eller nu?
Jag såg filmen om Monica Zetterlund i helgen, jag har länge tänkt se den ihop med Mirja, men det har inte blivit av, och nu hittade jag den billigt på Ica. Musiken var förstås fantastisk, och scenografin var underbar - så mycket fint! Jag blev rätt grön av avund mer än en gång, och faktiskt inte bara på dom fina sakerna och kläderna och bilarna, utan på hela tiden. Stockholm i början på 60-talet verkar ha varit rena himmelriket för skapande människor - förutom Monica själv, så Cornelis Vreesvijk, Beppe Wolgers, Hasse och Tage, Povel Ramel, Vilgot Sjöman... Ja, hela Sveriges kulturelit. Jag hade gärna levat där och då, det hade varit den perfekta tiden och platsen att göra sig ett namn inom konsten. Och vilka människor att låta sig inspireras av! Jag har sagt det förr, jag säger det igen, jag är verkligen född på fel tid och på fel plats! För hade jag varit född och uppväxt i Norrland så hade det inte spelat någon roll om det var 40 år tidigare, att vara konstnär här, för femtio år sedan, skulle förmodligen vara hundra gånger värre än vad det är nu. Nu har vi i alla fall internet, även om Strömsund inte är den ultimata platsen för en kreativ själ, så fungerar Internet verkligen som en livräddare, både som inspiration, och för att träffa likasinnade. Det är väl helt enkelt bara för mig att gilla läget.
Och faktiskt. Jag tycker rätt bra om den tid som är nu också, för att aldrig har väl alla tider och alla stilar och alla möjligheter varit samlade som dom är nu. Jag kan låta mig inspireras av gångna sekel och decennier, likväl som av allt det nya som 2010-talet har medfört. Så vad jag egentligen skulle vilja ha, är en tidsmaskin. Det är väl inte att begära för mycket?