lite spring och en massa åldersnoja
Det börjar vara dags för födelsedag, och för kanske första gången nånsin ser jag inte fram emot den (även om det är många år sedan som födelsedagen var en speciell dag, så finns i alla fall förhoppningen om nåt speciellt) - för första gången börjar jag känna mig gammal... Om sådär tre år blir jag fyrtio, och det känns helt galet. Helst hade jag skruvat tillbaka tiden lite, tio år kanske. Fast jag vill inte vara den människa jag var då, jag vill vara som jag är nu, fast en massa år yngre. För den som säger att ålder inte har någon betydelse, den säger jag blahablaha till - ålder spelar visst roll. Inte överallt, inte alltid, men ibland där det känns som allra viktigast. Så helst vill jag nog hoppa över den här födelsedagen, om jag har nåt att säga till om...
I´m in the mood for a walk, but it´s raining. So now I keep looking up at the sky, hoping it will clear up.
I´m having a bit of almost-birthday-panic. 40 is getting too close for comfort, and I wish I could rewind the years a bit, ten years or so...