nån slags rabarberpaj och vintagemannens mat
Som jag sagt förut (och som min familj av någon anledning inte riktigt tror på) - jag är inget vidare på att laga mat... Dessutom så tror jag inte på matsvinn, och har inte heller ekonomi att inte äta upp den mat jag lagat, och för att lägga lök på laxen, så brukar jag laga mat för åtminstone två måltider i taget. Alltså så måste jag lite då och då inte bara äta rätt uschlig lunch, utan också rätt uschlig middag, och ibland till och med rätt uschlig lunch dagen därpå - som nu i påsk. Jag gjorde pasta med lins-/svampsås igår, i teorin borde det funka (linserna funkar litegrann som köttfärs i köttfärssås), men eftersom såsen blev för tunn, och eftersom jag sedan redde av den, och eftersom jag sedan tydligen inte lät den koka nog länge, så smakade den mest mjöl. Till middag och till lunch idag så försökte jag att bättra på maten genom att spä ut pastan och såsen med mera iMat, och så hade jag i mera kryddor och näringsjäst (som ger lite ostsmak och en massa nyttigheter), hedde allt i en ugnsform och så strödde jag på rivet bröd (istället för ströbröd) och gratinerade i ugnen. Det blev lite bättre, men det blev inte direkt bra - det bästa med alltihop var faktiskt dom knapriga brödsmulorna uppepå... Så japp, så blev min påskmat, för så uschlig är jag tyvärr på att laga mat...
Så jag tänkte pigga upp påsken lite genom att göra efterrätt/fika - jag hittade en påse raberber i frysen häromdagen, så den har tinat i kylen i några dagar och behövde ätas upp. Dessutom så hade jag en pajdeg i kylen (köpt på extrapris), och så tänkte jag att lite smul uppepå skulle bättra på det hela.
Medans pajdegen förgräddades så kokade jag ihop raberbern med socker och redde sedan med potatismjöl (jag gjorde helt enkelt en rabarberkräm), och så rörde jag ihop en smuldeg av vetemjöl, mixade havregryn (för det är det jag har hemma, det är enda sättet för mig att överleva havregrynsgröt nån gång ibland), socker, kardemumma, ingefära och olja. Raberbern hälldes i pajskalet, smulorna (som blev mer sand än smulor...) hälldes över, och jag gräddade tills smulorna fått färg. Det blev ett eget hittepå, med utgång från vad jag hade hemma i skåpen, helt enkelt!
Domen? Ja, det gick att äta, men var inte direkt supergott, kryddorna i smuldegen kände jag inte av alls, och pajen hade vunnit väldigt mycket på att ha vaniljsås, en gräddklick eller vaniljglass till, då hade det blivit helt ok gott, tror jag! Jag kommer fortfarande att äta upp pajen (som sagt, jag tror inte på att slänga mat!), men både pastan och pajen hade varit lämpligare att serveras som en del av bestraffningen i fängelser än som påskmat... Som sagt - laga mat är inte vad jag är bäst på! ^_^
Några som däremot ser ut att vara betydligt bättre än mig på att laga mat, och som dessutom gör en grej som jag gärna hade velat göra som ett kul projekt (dvs att dom äter mat ur Husmoderns Köksalmanack, ett årtionde per år, i år äter dom 70-talsmat), är vintagemannensmat. Dom som äter köksalmanacksmat är vintagemannen och vintageqvinnan, ett äldre par som alltid klär sig i vintagekläder, lever i ett hem inrett med vintage, och som har som projekt att testa sig igenom Sveriges konditoriers dammsugare, på jakt efter den bästa. Dom instagrammar (kolla länkarna ovan!) och bloggar, och för mig så är dom en av få skäl till varför jag skulle kunna tänka mig att skaffa en partner (om det nu var så enkelt att det bara är att skaffa...) - för att ha någon att leva vintageliv med och äta vintagemat med! Någon som dessutom förhoppningsvis är bättre än mig på att laga mat! ^_^
Förresten, apropå att äta mat, hur går det med mitt ransoneringsprojekt, kan man ju undra. Jo, det går si och så - det är inte på något sätt övergivet, jag håller ransonerna med mjöl, socker, pasta, ris, te, olja, linser och bönor (jag ligger faktiskt långt under en del av ransonerna), medans jag inte lyckas hålla bröd och smörgåsmargarin (å andra sidan så skippar jag bakmargarin/smör, så om man slår ihop smörgåsmargarin- och smörransonerna så är jag inte så långt ifrån), och när jag är och handlar och är sötsakssugen så glömmer jag nästan helt bort att jag faktiskt har ransoner att hålla... Å andra sidan - det blir godis en gång i veckan, det är inte helt orimligt, även om jag oftast inte kommer ihåg att hålla mig till ransonen 50 gram. Den senaste månaden har jag haft svårt att köpa grönsaker/rotsaker i dom mängder jag skulle behöva för att hålla mig mätt, så istället har det blivit mer pasta och bröd än vad jag hade velat, och jag har varit hungrigare än vad jag hade behövt vara, men å andra sidan så är det ju så livet såg ut under beredskapstiden - även om grönsaker och potatis var oransonerat, så var inte tillgången obegränsad, och ibland så fick man klara sig på små mängder. Vilket förklarar varför det ibland blir rätter som pasta med lins-/svampsås - även om det bara är jag som rår för att det inte blev speciellt gott, en bättre kock hade säkert kunnat få till något supergott av det! Fast en bättre kock hade förmodligen haft tillgång till fler och bättre ingredienser - begränsningen av ingredienser hjälper definitivt inte till med att göra god mat!