nyopererad
I vanliga fall så blir det tyst några dagar på bloggen för att jag är för trött för att ens tänka på den. Den här gången har det varit tyst, för jag har inte varit hemma. I tisdags var jag in för inskrivning, och passade på och gjorde en heldag av det när jag ändå var där - jag köpte svart väggfärg på Rusta (dom har 25% rabatt på färg och tapeter nu!) och djurmat och kattsand, och så var jag in på Röda Korset, Erikshjälpen och Robin Hood. Ni får se vad jag hittade på lördag - mitt fokus var böcker, så det är inte så mycket annat, mer spännande att visa upp. Men ni får som sagt komma tillbaks då!
Igår tog jag fembussen till stan, fick vänta en halvtimme på att sjukan skulle börja öppna upp, och sedan var det ombyte av kläder och promenad till operation (ny grej, att dagoperationspatienter ska gå själv och inte rullas på säng - helt ok, känner mig bara dum när jag rullas runt fast jag har fungerande ben...). Och så vänta ett tag nere på operation, innan det var min tur. Jag har gjort i princip samma procedur tre gånger nu (om tre av något räknas som en samling, som det sägs, då har jag nu en samling uppsättningar titthålsärr på magen!), och jag har i princip inga nerver, så jag var inte ett dugg orolig, vilket är otroligt skönt! Däremot så känner jag igen mig i min pappa mer och mer, jag kan inte låta bli att komma med dumma skämt... Fast kanske dom hellre tar det, än rädda och oroliga patienter, jag vet inte...
Och sen hade jag knappt sövts, förrän dom började bråka med mig på uppvaket... Det är bland det jobbigaste som finns, att vakna efter en operation! I vanliga fall är jag otroligt trögväckt, och det sade jag till narkosläkaren, och jag måste ha fått något att vakna på, för jag var pigg ovanligt snabbt. Jätteskönt! Jag fick stanna ett par timmar på uppvaket (jag stannade så jag fick säga hej till syster Suss innan jag åkte upp, hon jobbar där nu), och så åka upp på avdelningen sen. Att få på egna kläder, det gör så mycket för att piggna till! Dom började operera mig vid halv nio, eller så, vid tre var jag redo att börja gå hem, så det gick undan! Fyra kom min hämtning, och vid halv sex var jag hemma. En lång dag, och väldigt skönt att den är över!
Hur mår jag då? Igår var jag mest jättetrött och mådde illa, jag hade inte farligt ont alls. Idag är jag piggare och mår inte illa, men jag har ont i magen - jag gissar att det är koldioxiden från operationen, dom använder det för att spänna upp buken, och nu så känns jag väldigt uppsvälld och spänd. Inte så ont där dom har skurit, tror jag, men jag har tagit ett par alvedon, så får jag se om det hjälper.
Idag får jag äntligen träffa Alice igen, jag lånade ut henne på tisdag förmiddag, och får henne levererad idag, det är inte ofta jag är borta från henne så länge! Att sova utan henne känns tomt, särskilt som att alla katter utom Selma höll sig borta första natten också. Inatt var alla katter hos mig en sväng, Selma vill gärna ligga på min mage, inatt fick hon inte det... I några dagar nu, så får djuren nöja sig med korta och långsamma promenader, tills magen känns bättre. På måndag hoppas jag att jag är i skick för att hämta ett par paket, mina vinterstrumpbyxor och ett halloweenpaket från USA ligger på posten och väntar. Strömsund fanns märkligt nog inte som leveransalternativ från H&M, så strumpbyxorna ligger i Hammerdal, och halloweenpaketet i Strömsund, och jag bor precis mitt emellan... Men det är flera dagar dit, det fixar jag!
Imorgon blir det lite fredagsfavoriter, jag ska tipsa lite närmare om något jag har pratat om förut (fast det är längesedan), och som hösten får mig att bli på humör för. Kom tillbaka då om ni är nyfiken! Nu ska jag koka mig en kopp te till (jag kör med små koppar idag, för säkerhets skull...), och försöka titta ikapp mina prenumerationer på youtube... Mest ville jag bara säga att jag är opererad och klar, och överlevde!