miss kitten heart

Ett tag nu har jag gjort mitt bästa för att få kompisen Weronica att se Working girl (får se om det blir nu i helgen), en film som jag tror att hon gillar - mer för handlingen än för 80-talsmodet dock. Melanie Griffith spelar Tess, sekreteraren som inte nöjer sig med det, utan som vill klättra i livet och i karriären. Hon får en chans att visa vad hon går för, när hennes opålitliga chef Sigourney Weaver bryter benet efter en skidresa, och provar då på livet som chef på Wall Street. Trailern jag hittade är bland dom sämsta trailers jag någonsin sett, den visar absolut ingenting av vad filmen handlar om, men lita på mig - den är bra! Det finns en anledning till att den har blivit en 80-talsklassiker!

 

 

Något som är svårt att bortse ifrån, är filmens ikoniska 80-talslook - dom breda axlarna, dom sprejade frisyrerna, tangatrosorna... 80-talet hade definitivt sina ögonblick av maximalism. Eller nä, vem försöker jag lura, hela 80-talet var ett överflöd av maximalism, och det är förmodligen därför som årtiondet alltid är aktuellt, modet låter sig alltid inspireras av 80-talet på något sätt, det tog knappt slut innan det plockades fram igen. Vi gör förstås ett modifierat 80-tal nuförtiden, axlarna är mindre breda, rougen och ögonlocken är mindre markerade, och som tur är så bärs string numera under kläderna, inte utanpå. Det kan vara svårt att låna 80-talsmodet rakt av (även om jag faktiskt har några plagg, hittade på loppis eller stickade efter 80-talsmönster), det är så överdrivet i formerna, men inspireras kan man alltid.

 

Som här, jag hittade den här boken av Mary Quant på loppis för några år sedan, den är jättekul att titta i, det är kapitel om make-up, hår och kläder, och jag tänkte bjussa på några av mina favoritoutfits. Alla kan utan problem användas idag, med några mindre justeringar förstås. Det första jag skulle ändra på, är hattarna - bort med hattarna, så funkar resten bra sen!