hejdå beppe
Igår morse var jag med Beppe till veterinären, hon hade urinvägsinfektion. Väl där så visade det sig att hon hade fel på njurarna och kraftiga blåsljud på hjärtat ockå, hon var helt enkelt väldigt sjuk. Mycket sjukare än vad hon hade visat, hon var väldigt bra på att hålla masken ända in i det sista! För det sista, det blev det, jag fattade beslutet att hon skulle slippa att lida, hon skulle aldrig bli frisk igen, och jag ville inte att hon skulle plågas mer. Det är världens jobbigaste beslut som djurägare, men jag tycker att det är min skyldighet mot djuret - att låta dom få ett så värdigt slut som jag kan ge dom.
Hon är förstås väldigt saknad, hon blev 7½ år, och det var 7½ väldigt mysiga år tillsammans.
Tjejen som alltid skulle ligga närmast i sängen (i konkurrens med Alice - ibland så låg dom ovanpå varandra för att få vara den som var närmast) - det kommer att kännas väldigt tomt att gå och lägga mig ett bra tag framöver. Usch vad jag saknar henne!