några av favoritsmyckena
Precis som med kläder (och möbler och prylar och allting annat jag köper), så försöker jag att undvika att köpa smycken i vanliga butiker - second hand och handgjort, fått och ärvt är att föredra. Det är billigare, unikare, personligare, och mycket roligare! Lite svårare ibland, ibland så tar det tid att hitta något jag fastnar för, men när jag hittar det så känns det så mycket speciellare. Jag tänkte visa några av mina favoriter/senaste tillskott, och berätta lite var dom kommer ifrån. Min garderob går i rosa och blå nyanser, och mina smycken får gärna matcha! Dessutom så väljer jag gärna smycken med feministiska motiv, som ni kanske ser.
Mina smycken i allmänhet känns jättetråkiga, liksom min garderob så krävs förnyelse. Det här är i alla fall några av dom som känns roligare - en del är nya, en del har jag haft i sådär 30 år. Vi kikar!
Dom stickade rosa örhängena har jag gjort, det rosa armbandet med blått kvinnotecken kommer från feministiq_smycken, och hjärtörhängena är från H&M, men jag har fått dom i julklapp av min lillasyster Suss.
Dom små kvinnotecknen i silver är från Glitter (ett av dom väldigt få butiksköpta), ouijabrädena har jag gjort själv (bräden och pekare har jag fått av en kompis i USA), dom blå kvinnotecknen kommer från creative_shenanigans, och dom små silver/blå örhängena fick jag av mormor och morfar när jag var 10-12 år gammal.
Båda paren silverörhängen har jag fått av kompisen Karin, båda paren träörhängen har jag gjort själv, men delar från ett smycke som jag också fått av Karin. Herbivore-berlocken hittade jag på etsy. Ringen med en kamé fick jag av kompisen Birgitta, och ringen med svart sten har jag köpt i en facebookgrupp.
Och igår så plockade jag fram mina gamla berlocker. Många av dom har jag fått som present när jag var liten, flera av dom med samemotiv kommer från mormor och morfar, hjortronet är en present från min farbror, det fyrkantiga köpte jag i Marocko när jag var där 2000... Just att berlockerna har varit med så länge, att många är presenter, gör att dom känns speciella. Varken mormor, morfar eller min farbror finns längre, men jag har en liten bit av dom ändå.