fixat ute
Jag är alldeles mallig över mig själv nu, för jag har fått lite gjort ute! Det är första utefixet för i år, det är fortfarande massor som ska göras (gräs ska klippas, ogräs behöver rensas, hallon ska flyttas, bara för att nämna toppen på isberget), men jag har börjat! Jag har gjort skyltar (dom ska bara målas, och sättas upp när jag är klar på dasset), jag har burit ut pelargonerna (och i samband med det flyttat en sittbänk), jag har grävt upp och planterat penséer och vallmo (alla perenna växter flyttas till perennrabatten på baksidan), jag har tvättat sängkläder och hängt tvätt ute för första gången i vår (en del av dom ska bli en klänning, en del lakan ska sys ihop och bli större lakan, ett påslakan är helt enkelt ett påslakan, för att jag bäddar rent i sängen)... Jag ska bara plantera om physalis och körsbärstomater, goda grannen Gerd var förbi med ett lass överblivna plantor, så ska jag faktiskt nöja mig för idag sedan, och vara NÖJD med vad jag åstadkommit! Imorgon är planen att ta itu med dasset - det skulle kännas som ett betydligt mindre projekt, om jag inte var tvungen att fixa dom bågnande hyllplanen!
Jag hade tänkt bygga vägghyllor till pelargonerna, men nu får dom nöja sig med den här sittbänken, som ingen ändå sitter på (å, kom på, måste fixa till katternas klätterhyllor under köksfönstret, en av dom håller på att ge upp helt och hållet). Det blir kanske vägghyllor senare! I bakre raden syns två olika physalis och en körsbärstomat, dom ska som sagt få större krukor idag. Längst fram tror jag att det är någon slags kålväxt, dom ska också ner i jorden, och så skulle jag ha täckt dom med något - kålväxter blir gärna uppätna annars!
Jag gjorde klart min stubbrabatt förra sommaren, efter fem år av ofärdighet... Nu fyller jag den pö om pö, den blev betydligt större än vad jag hade trott... Här i framkant satte jag idag penséer, några som jag hittade i potatislandet, några jag fick av Gerd. I bakgrunden syns perennerna jag fick av min kusin Annelie förra sommaren, dom tar sig allihop!
Jag vet faktiskt inte vad det är, eller hur dom ser ut, jag hämtade dom rätt sent på sommaren, så dom hade blommat över då. Längst fram är det någonting med prickiga blad och rosa blommor, men jag har ingen aning om vad det är. Den planta som precis börjat komma upp längst fram till höger, är i alla fall en chokladmynta, jag köpte den i Vänersborg när vi hälsade på pappa i somras - en perfekt sak att köpa med sig som souvenir! Många skulle säkerligen höja ett varningens finger för myntor, och för hur dom sprider sig som ogräs. Tro det eller ej, men planen är att dom ska sprida sig (liksom övriga växter i rabatten, jag vill ha den riktigt frodig och igenväxt!), och jag är glad och nöjd att den har börjat göra det också! Jag har haft en marockansk mynta också, men den har inte velat ta sig, den här ser mycket mer lovande ut! Jag ska se om jag inte hittar någon mer myntasort att plantera i år också!
Den här tjusiga växten fick jag första sommaren här av Maria (likaså rosenhallonen som håller på att bli berså), jag har alltså haft den i sex år, och den blir allt större för varje år! Precis vad jag hoppas på med resten av perennerna! Ser ni stubben? Bakom den är alltså växterna jag fick av min kusin. Rabatten går som i en halvcirkel runt stubben, inhägnad med ett litet flätat staket (som behöver bättras på, gärna i år), och jag försöker att sätta låga växter nära staketet, och högre växter nära stubben.
Och apropå souvenirer - i min rabatt har jag alltså nu växter från Maria, Annelie och Gerd, och myntan jag köpte i Vänersborg, en växtsamling från familj och vänner, hur fantastiskt fint är inte det? Har jag fler vänner och familj med perenner som inte mår dåligt av att delas, så har jag fortfarande gott om plats i rabatten! *hint, hint!*
Förresten, jag höll på att glömma - det allra viktigaste fixet, som jag fixade inne på soffan faktiskt! Jag har beställt en ny vattenkokare! Jag har ju hållit på och svarat på undersökningar hos yougov, och nu fick jag äntligen ihop nog med poäng till det största presentkortet, och så hade jag ett presentkort sedan förut från en undersökning om bipolaritet, så nu kunde jag äntligen köpa en vattenkokare! Dessutom räckte presentkortet till en pocketbok som jag velat ha länge, så nu ser jag verkligen fram emot trevlig post! Jag hade ju tänkt mig en pastellfärgad vattenkokare, men i min prisklass, så var den finaste jag hittade inte pastellfärgad, utan crèmevit, och det funkar ju bra till mina rosa köksmaskiner! Faktiskt bättre, tror jag, än om jag hade köpt en rosa vattenkokare! Gul hade jag gärna velat ha, men det hade kostat mig några hundralappar till, och dom hundralapparna har jag helt enkelt inte. Så hipp hurra, snart har jag en vattenkokare, efter många år utan!
Ett soundtrack som passar alldeles utmärkt när man fixar och har sig ute, är min moomincore-lista: