videoinspelning och mansgrisighet från förr
Idag har jag gjort något som jag inte gjort på över ett år - jag spelade in ett nytt avsnitt till min podcast, miss kitten heart creates! Jag hade piffigt färgglada naglar, mitt hår såg helt ok ut, jag har stickat en del på sista tiden, och jag har hållit på att titta ikapp på Inside Number 23, och vad kan jag säga - jag blev helt enkelt inspirerad att surra stickning själv en stund! Så jag samlade ihop lite projekt, nya och gamla, jag sminkade lite, bytte till en handgjord outfit, och satte mig ner framför kameran och pratade. Och pratade och pratade... Jag hade helt enkelt mycket jag ville säga, och jag ville tydligen säga allt på en gång, för oj vad det blev svamligt fram och tillbaka bitvis... Även om jag har spelat in en del videos på min andra kanal, miss kitten heart, så är en podcast annorlunda än en tour eller en haul (hello svengelska! ^_^), och jag är väldigt ringrostig. Samtidigt - när jag kikar på det jag spelade in och aldrig fick redigerat och sparat (på grund av problem med redigeringen och med datorn, de tu var väldigt inkompatibla) för ett år sedan, så är det stor skillnad (tror jag, jag har inte sett dagens video än) - oj vad jag kändes låg då! Jag ska redigera imorgon (håll tummarna för att allt fungerar som det ska nu!), så det återstå att se om jag bara inbillar mig nu, eller om det faktiskt är mer liv i mig nuförtiden.
En helt annan sak: jag samlar på gamla Evas Kalender, främst från 70-talet och tidigare, även om jag har några 80-talare också. Det som tilltalar mig mest med dom, är stick- och symönstren, tips för inredning, såna saker. Jag är ju ett stort fan av vintage, och Evas Kalender speglar verkligen sin tid på alla sätt, inte bara det snygga modet. Tyvärr får jag bitvis nästan ont i magen av att läsa dom. Ja, det var en annan tid, men usch för den tiden! Kvinnosynen var hemsk, på alla de sätt och vis - i en av böckerna jag har, så delar killar med sig av sina åsikter om hur tjejer ska och inte ska vara, och det är så mansgrisigt så det är inte klokt.
1963 är egentligen inte så fruktansvärt längesen, det är skönt att lite har förändrats. Samtidigt är det skrämmande vad lite som har förändrats...
Det är fortfarande bantningshysteriskt idag, men inte fullt såhär hysteriskt hoppas jag. Skönhetsjunta och bantningstävling? Två skorpor till frukost, havregrynsgröt och ett ägg till lunch, en enda potatis till den knapphändiga middagen - klart man går ner i vikt. Och lika snabbt går man upp vartenda kilo igen, plus lite till.
Särskilt om man ska imponera på möjliga blivande fästmän och makar med hembakt sockerkaka. Eller man kanske bara får baka, och sen stå och se på medans han äter och berömmer?
Som sagt, en del älskar jag med Evas Kalender (och Starlet, Wahlströms flickböcker och annan tonårs-"litteratur" från förr), men en del får mig att må nästan fysiskt dåligt. Vi har fortfarande lång väg att gå innan vi uppnår jämställdhet, men vi har kommit en bit på väg, och oj vad jag är tacksam för det!
Oj, det där som skönhetsjuntan var riktigt obehagligt att läsa! Usch!