fågelsällskap på morgonpromenaden
Karin berättade häromdagen att dom hade sett en örn i mina krokar, och jag och Alice såg den själva när vi var ute i morse. Vi har förmodligen sett den tidigare, men har inte tänkt på den så mycket - jag har säkert tänkt tornfalk (det bodde ett par på min gård när jag flyttade hit för tre år sedan), eller kanske ormvråk (som är rätt vanliga att se på staketstolpar i alla fall i södra Sverige). Matilda var snäll och delade med sig av sina foton, så att jag kunde jämföra med den fågel jag såg, och det ser absolut ut att vara samma:
Men, jag såg den i flykt också (vi fick komma jättenära, tills den flög till nästa telefonstolpe), och den hade klart och tydligt mörka fläckar under vingarna. Efter att ha tittat på alla rovfåglar i min fågelbok, så lutar jag mest åt att det är en fjällvråk, och när jag kollar fjällvråkshashtaggen på instagram, så blir jag ännu mer säker på min sak.
Men örn, fjällvråk, vad det än är så är det häftigt att ha naturen på så nära håll. Fjällvråk är nog att föredra, om jag tänker efter - en örn kan ta mindre husdjur (som katter och dvärgpudlar), men fjällvråken är för liten för så stora byten. Katterna kommer med gnagarpresenter ibland, jag brukar antingen låta dom ligga eller slänga iväg dom i diket (det finns massor av skator och sånt här), nu siktar jag under telefonledningen istället, så kanske fjällvråken hittar sig en måltid också!
Mäktiga fåglar vilken det än är...