om dom olika graderna av självförsörjning
Det finns två läger i Sverige just nu - underbart väder och alldeles för varmt. Jag tillhör det senare, jag tycker att det är för varmt, och som odlare så önskar jag mig dessutom regn - att vattna är väldigt bökigt hos mig, ingen kran ute, knappt inget vatten i diket och inget sprutt på vattnet inne. Jag skulle helt enkelt önska regna hela nätterna, svala förmiddagar och sol på eftermiddagen. Inte för mycket att begära, eller?
Solen är inte bara jobbigt för växande växter och svarta pudlar (hon ska klippas på onsdag, hurra!), utan jag bränner mig också i solen, jag är blek och solkänslig, jag föddes som rödhårig och det sitter visst kvar, åtminstone i huden. Dessutom har jag fått eksem, som är den vanligaste biverkningen av litium. Underarmarna är knottriga, bakom knäna och lårens insidor dessutom, och det kliar och kliar och kliar... Jag har inga pengar till cortisonsalva, så jag testar alternativa metoder, jag googlade imorse, och idag håller jag på och baddar med kamomillte. Det hjälper litegrann, inte så mycket som jag önskar, så jag ska fortsätta att testa mig genom listan.
Kliandet håller mig vaken på natten (och en kissnödig Alice, men what's new?), så jag tog en tupplur i morse. Tydligen sov jag mindre än vad jag hade trott inatt, för jag sov i flera timmar - halv två väckte Alice mig, jag somnade före tio, tror jag. Svårt att säga precist, för jag låg och läste en stund först, jag har börjat läsa Lilla huset på prärien-serien (nån bok saknar jag, den första, annars tror jag att jag har alla). Snacka om perfekta böcker för den som är intresserad av självförsörjning! Dom första böckerna går i princip ut på att flytta, och att sätta upp boende på den nya platsen, att lära sig hur naturen funkar där, vad som går att odla och skörda, och vad som stjälper lasset och tvingar dom att flytta igen. Jag tycker om böckerna, det har jag gjort varje gång jag läst dom, jag tycker fortfarande att dom är bra (i motsats till Narnia-böckerna, som jag tyckte om som liten, men som gjorde mig väldigt besviken sist jag läste dom). Väldigt intressant att se den sidan av Vilda Västern, och som sagt väldigt intressant för den som vill leva ett enklare, mer oberoende liv.
Enklare och mer oberoende, det kan man definitivt kalla off the grid. Att leva så självförsörjande det går, utanför systemet, utanför el- och vattennät, utan det mesta som för allmänheten är helt självklart. För 25 år sedan, så var jag på en folkhögskolekurs i gammaldags djurhållning, det skulle vara i två månader, men jag gav upp efter två veckor. Den sommaren skulle en getgård flyttas från utanför Glommersträsk till Kittelfjäll, och det var tiden i Kittelfjäll som fick mig att ge upp - vi levde på makaroner (nån gång fick vi morötter i makaronerna också), dygnet var helt vänt, så vi jobbade till fyra på morgonen med att stängsla till getterna, utan vare sig mat eller sömn gav jag upp, helt enkelt. Men tiden på gården utanför Glommers är bland det mysigaste jag varit med om, därifrån ville jag inte åka! Det var det närmaste off the grid jag varit med om, ingen el, inget vatten (vatten hämtades på närmaste mack, duschade gjorde man på närmaste badhus), däremot får, getter, höns, ankor, gäss, kaniner och katter, långt ute på landet. Jag stortrivdes!
Just nu lever jag inte off the grid, men jag lever inte helt på nätet heller - jämfört med många, så lever jag väldigt alternativt, och drömmer om att leva ännu mera alternativt i framtiden. Eftersom jag inte kan se mig med högre inkomst framöver, så gäller det att leva så att det helt enkelt går åt så lite pengar som möjligt. Jag köper väldigt lite nytt, i princip allt är second hand, jag återbrukar det som kan återbrukas, och slänger så lite som möjligt (kompost står på listan!), jag har väldigt lite laster som kostar pengar (jag varken röker, dricker, snusar, har ingen TV, just nu står bilen...), och i år är målet att hitta så mycket gratis mat som möjligt. Gratis, eller väldigt billigt (i och med att det kostar med tex socker när det ska förädlas), dels genom att använda mig av naturen, dels genom att göra mitt bästa för att odla mat också.
Något som jag börjat längta efter på sista tiden, är rökt fisk. När vi hälsade på farfar förr, så hade han alltid rökt fisk klart när vi kom, och så bjöd han på mackor med fisk och gräslök (himmelskt gott!). Dels lockar det av nostalgiska skäl, jag saknar farfar, dels lockar det för att det är gott. Men det lockar också för att det är gratis eller väldigt billigt, om man röker själv. Jag har trott att det är rätt komplicerat, att bygga en rök, men det verkar faktiskt superenkelt, i alla fall om man ska tro underbaraclara. Att få tag på en tunna borde inte vara helt omöjligt! Däremot - fisken kan bli svårare... Jag har inte fiskat sedan jag var liten, många år som vegetarian och vegan har gjort att jag är rätt mycket emot fiske och jakt. Samtidigt är jag för att få mat i magen, så billigt som möjligt, och att gå ut och dra upp egen fisk är bland det billigaste sättet att få tag på proteiner. På sätt och vis är jag glad för att jag inte har någon aning om var jag kan hitta fisk här i närheten, jag har inte heller något spö, så jag behöver inte fatta några beslut nu. Vilket är lika bra, med tanke på att jag skulle förmodligen aldrig kunna förmå mig till att döda fisken, om jag nu fick upp någon...
Några som definitivt lever off grid, är Talasbuan, som håller till nånstans i dom jämtländska skogarna. Dom finns på instagram också, men för en mindre romantisk tolkning så rekommenderar jag att kolla på deras youtube-kanal. Hittills har jag bara sett några vinteravsnitt, och jag måste säga - jag har inte ens tänkt tanken på hur det är på vintern, när man saknar vatten och el... Dom har djur också, och djurens vatten fryser förstås, och måste bytas mot ofruset vatten flera gånger om dagen, bara en sån sak! Livet består betydligt mer av hårt jobb än i "vanliga" fall, vi har skaffat oss så många genvägar, vi har så mycket teknik som gör jobbet åt oss. Bara en sån sak som att diska för hand, för mig är det självklart, för många är det helt otänkbart. Lever man i en stuga i skogen, utan vatten, då får man börja med att gå ut och hämta vatten och värma vatten innan man ens kan fundera på att diska. Samtidigt så mår själen ofta bättre när man använder kroppen, när man är så fysiskt trött att man inte orkar tänka på en massa saker, utan bara slocknar i sängen på kvällarna.
Jag vill nog ha ett mellanting, mellan hardcore off the grid, och dagens samhälle. Jag har kommit en bit, jag har en bra bit kvar. Kroppsarbetet måste jag definitivt bli bättre på, jag har alldeles för lätt för att skjuta upp saker (som odlingsbänken jag tänkt göra den senaste veckan eller så, den är fortfarande ogjord), och jag låter omständigheter påverka mig (som mitt mående och vädret tex). Bara en sån sak, som att gräva upp mera köksträdgårdsland, det känns superbra när det är gjort, och det är inte så hemskt att göra heller, det är bara att komma mig för, att ta mig ut, som är det jobbiga.
Ja, och så värmen, nu då... Bleh...