livet på landet

Jag är hundvakt idag, Egon ska vara hos mig och Alice, vilket alltid är trevligt - Egon är Alice' bästa kompis (det märks inte alltid, Alice är en riktig surtant) och dom trivs bra tillsammans. Eftersom dom skulle komma vid åtta, så passade jag på och gick ut tidigt och satte frön - jag ville hinna före värsta solen och värsta värmen. Nu är sallat, rädisor, spenat och ringblommor i jorden, likaså en rot libsticka. Jag hoppas allt tar sig bra, jag ser fram emot att börja skörda nån gång! Jag ska gräva upp lite mer av gräsmattan nån förmiddag framöver, så att jag kan plantera min blomkål också, den ska få bo på andra sidan gräslöken jämfört med det jag sått idag.
 
Apropå att skörda, så är mina rabarberplantor inte så storvuxna än, jag har flyttat dom några gånger sedan jag flyttade hit, så dom har inte hunnit växa till sig ordentligt. Egentligen borde jag kanske låta dom stå, och bara växa, men rabarber är himla gott, särskilt när dom är små och späda. Så nyss var jag ut och skördade tre av dom större stjälkarna, och gjorde rabarberkaka med kardemumma, som står i ugnen nu. Sen får jag helt enkelt sätta mig på händerna nästa gång jag blir sugen på rabarber - jag vill ju ha rejäla rabarberbuskar!
 
För en liten stund sedan, så var jag ute med hundarna, Egon var bajsnödig, och när vi gick bortåt så hörde jag att det prasslade och fräste i en buske på andra sidan diket. Eftersom jag har katterna ute, så var min första tanke att det var dom, antingen som busade med varandra, eller nån av dom som hittat nåt djur att jaga. Men se, det var inga katter alls! Ur busken kommer två rävar skuttande, bara sådär fem meter framför oss! Superkul med djur på nära håll, och superspännande för två vovvar!
 
 
Bilden gör inte verkligheten rättvisa, men litegrann syns det hur knottrig jag är! Jag har ju fått eksem av litiumet, och det sprider sig - armar, knäveck, insidan av låren, över nyckelbenen... Och det kliar! Idag pratade jag med en sköterska på affektiva om det, hon vidarebefordade till läkaren, och återkom just - jag ska sluta med litium i två veckor, för att se om eksemen försvinner. Jag hoppas verkligen det, för det här kliandet håller på att driva mig till vansinne!
 

Kommentera här: