om glasögon, viktnedgång och kroppskorrigeringar

Jag har haft glasögon sedan jag var sådär 12 år, och då var det en lättnad när jag bytte till linser när jag var 16. Sedan dess har jag haft linser i många år, men jag har i perioder också haft glasögon - dels är det billigare, dels är det faktiskt himla snyggt! Nu använder jag i princip bara glasögon, jag har några linser liggande, men det är ytterst sällsynt att dom används. Tills för ett tag sedan, så hade jag fyra par glasögon att byta av med (jag har köpt billiga bågar, och så låtit byta glas på dom), men först gick favoritparet sönder, sedan nästfavoriterna. Nu har jag två par, varav det ena gör mig lite åksjuk (jag har försökt att vänja mig vid dom, upptäckte att glasögonen är lite svängda, undrar om dom inte blir bättre om optikern rätar upp dom? om det går?), och jag vill gärna ha fler par igen. Jag har sparat dom trasiga glasögonen, i förhoppningen att glaset går att återanvända, och att det då inte blir så dyrt att sätta i dom i ett par nya bågar. Jag har också några bågar hemma, som jag köpt med tanke på att byta glas, två par från ebay (dom två till vänster), två par från loppis, men ingen känns helt hundra - en bra anledning att kolla på gamla glasögon på loppis, alltså! Oftast är dom superbilliga, en femma eller en tia för ett par, så till och med min plånbok kan köpa ett gäng så jag kan prova mig fram.
 
 
Dom runda bågarna gillar jag jättemycket, såna vill jag absolut ha, men dom känns väldigt tunna och inte speciellt hållbara - efter två par som gått sönder, så är jag lite (överdrivet?) försiktig, jag vill ha glasögon som håller ett tag. Hello Kitty-glasögonen är hur roliga som helst, dom vill jag också byta glas i, men dom känns mera som ett bonuspar, inte direkt ett par vardagsglasögon. Dom två loppade paren är köpta för längesen, dom övre, silverfärgade, känns inte riktigt rätt för ansiktet. Det är märkligt, med tanke på hurpass stora glasögon jag gärna har, hur dom kan kännas så påträngande - dom är inte speciellt stora, färgen är rätt neutral, men det känns som att dom tar över hela ansiktet. Det sista paret är något av en dark horse - typiska 90-talare, inte speciellt stora, knepiga i formen, trista metallbågar, ändå är det något med dom som jag gillar. Det kan i och för sig ha att göra med att jag knappt ser mig själv när jag har dom på, dom är superstarka och bifokala, jag får litegrann gissa mig till hur dom ser ut...
 
Förresten, hur jag än vinklade kameran, så blev ansiktet inte tjockare än såhär. Kläder har börjat sitta lösare, och nu ansiktet som blivit lite tunnare, jag har ingen våg, men gissar att jag gått ner några kilon den senaste tiden. På söndag är det tre veckor sedan jag åt godis sist (förutom lite mörk choklad, jag tycker att det är ett fullt godkänt alternativ nån gång ibland), jag äter fortfarande bakverk (vilket i princip innebär sockerkaka, det är snabbt och billigt att baka när jag är sugen på något gott, eller har slut på bröd), jag går lite längre promenader med Alice (beroende på väder och på hur pigg jag är), det verkar inte behövas så mycket mer...
 
Något som jag inte gillar med att jag gått ner i vikt, är kalkonhalsen... Folk tror oftast att jag är yngre än vad jag är, men tittar man bara på kalkonhalsen, så ser jag betydligt äldre ut... Går man ner större mängder (det är åtminstone 25 kg, möjligtvis mera nu då), så får man en massa ledset skinn på kroppen, särskilt när man är lite äldre, och det drar inte gärna ihop sig själv. Fanns pengarna, så skulle jag operera halsen, och lyfta ögonen (det har jag velat länge, ju äldre jag blir, desto hängigare blir dom). Hängbröst och hängmage vore i och för sig inte helt fel heller att åtgärda, fast hängbröst med mycket skinn är faktiskt bra att ha när man gör mammografi - det kändes inte ett dugg, fast dom klämmer brösten alldeles platta i maskinen. Grejen med bröst för mig, är att jag egentligen inte vill ha några, ju mindre desto bättre, så jag har alltid drömt om att operera dom. Å andra sidan, deras storlek passar ihop med resten av kroppen, så det är väl bara att gilla läget...
 

Kommentera här: