miss kitten heart

Jag har varit ute och städat gården lite, det är mycket jag vill ha gjort i trädgården, städning är en bra början. Jag måste fortfarande göra mig av med soffor som står på framsidan, det enklaste blir att elda upp dom, men jag väntar med det - det är lite väl torrt för brasor nu. Allt annat som ska göras kräver pengar, så det får också vänta. Jag behöver nya handskar (gjorde hål på flera par förra året), en skottkärra, planteringsjord, plantor osv, men det finns inte utrymme i budgeten för det. Och just det fick mig att fundera på pengar och på att vara utan pengar:

 

I princip alla har nångång varit utan pengar, alla har nångång tänkt "jag skulle vilja ha/göra, men jag har inte råd", men jag törs nog säga att väldigt få vet hur det är att faktiskt vara utan pengar. Att inte veta om det finns mat månaden ut. Att frysa på vintern för att man inte har råd med riktiga kläder/skor. Att inte kunna spara pengar till en större utgift, för det finns ingenting att spara av. Att inte kunna köpa frukt och färska grönsaker, för det är för dyrt. Att inte ha råd att ta sig hemifrån. Att behöva låna pengar, men att samtidigt veta att då har man ännu mindre pengar nästa månad. Eller att inte kunna köpa ett par handskar för att kunna gräva i trädgården, eller en blomma till hundens grav.

 

Att vara utan pengar är inte samma sak som att inte kunna äta ute när andan faller på, eller att inte kunna åka utomlands på semestern, eller att inte kunna köpa dom där snygga men dyra skorna den här månaden. 

 

Ännu värre känns det sedan att skuldbeläggas för att man är utan pengar - jag ärvde pengar för två år sedan, och ja, det var en stor summa. Pengar som jag betalade skulder med, köpte hus, bil och hund för, renoverade huset för. Och ja, som jag också levde för, för i samma veva blev jag av med jobbet och hade ännu mindre inkomst än nu. Enligt en del familjemedlemmar har jag inte rätt att vara utan pengar nu, eller att beklaga mig över det, för att jag ärvde dom där pengarna. Jag har visst missat dom där guldbyxorna jag också ärvde, dom som fyller på bankkontot i all evighet... Jo, jag har visst haft en diskussion med far min nyligen om det ämnet, igen...

 

Så ja, jag hankar mig fram, jag gör vad jag måste göra för att ställa mat på bordet. Soc hjälper inte till för jag har hus och bil, det finns många anledningar till att det inte bara är att skaffa ett jobb, bland dom sjukaste är att JAG HAR INTE RÅD att börja jobba. Eller ja, den sjukaste anledningen bokstavligen är ju mitt mående - att söka jobb, medveten om att i perioder så är jag sjuk mer än vad jag är frisk. 

 

Så vad jag kom fram till efter det här, är att trädgården blir inte klar i år heller, dom projekt jag börjat på blir inte ens klara. Jag ska stoppa ner lite potatis, jag ska bära hem mera sten, det är ungefär så långt jag kommer utan handskar och utan jord. Tur att en trädgård är ett flerårsprojekt även i bästa fall!