fyra dagar av nya regimen
Godmorgon! Jag fortsätter att snöa in på mina kostförändringar (jag lovar, det kommer att lugna ner sig med tiden, och jag har andra saker att blogga om också, jag ska bara komma på rätt humör ^_^), och pratar mer eller mindre lyckat matlagning, och avslutar med lite mer intima detaljer. TMI-varning alltså på slutet!
Igår kväll vidareutvecklade jag chiapuddingen från i förrgår, den med jordnötssmör och proteinpulver. Den här gången mixade jag en banan, tre matskedar proteinpulver (chaismak från Renée Voltaire), sojamjölk och drygt fyra matskedar chiafrön, och det räckte till tre små burkar (jag använder burkar från pizzakit, helt perfekta tycker jag). Bananen bättrade på smaken mycket, men puddingen är fortfarande lite besk från proteinpulvret, och jordnötssmör tror jag vore perfekt för att uppväga det. Jag var lite snål med chiafröna, 2 msk per burk är lagom, det blev lite rinnigt nu. Å andra sidan, gillar man sin chiapudding rinnig, så är den perfekt!
Inte världens aptitligaste middagsbild, men den har sitt syfte, jag lovar! Middagsplanerna igår var klyftpotatis och -palsternackor (dom är jättegoda i ugnen!) med hummus. I förrgår tog det en evig tid att genomsteka rotfrukter (pga en form som är mera djup än vid), så igår kom jag på den lysande tanken - det finns ju ett lock till formen, om jag har på locket i början, så borde det gå fortare, och om jag tar av det på slutet så blir potatisen krispig också. Jag missbedömde totalt hur fort det faktiskt gick, och när jag tog fram formen ur ugnen, så hade jag åstadkommit potatismos... Men grejen är den - det är nog det godaste potatismos jag nånsin ätit! Bara lite salt och citronpeppar, och så gunkade jag ihop det ännu mera, och så hummus till. Så jäkla gott! Så ibland blir det inte som man tänkt sig, och bra är väl det, för ibland blir det ännu bättre!
Ok, TMI-varning här, sluta läs om kroppsfunktioner inte intresserar dig.
Största anledningen till min kostomläggning är ju inte etisk (även om det också spelar stor roll), utan hälsan, IBS och GBP har gjort mitt tarmsystem till ett vrak. Panikspring på toaletten många gånger per dag är vardag för mig, likaså gasighet och pruttighet. Tills nu! Jag vet inte om det är allt jag uteslutit sammanlagt, eller om jag genom att utesluta många saker helt enkelt har prickat in det jag inte tål att äta, men dom senaste dagarna har varit som en omvänd hand. Min mage beter sig som en normal mage! Jag fiser inte oavbrutet längre, jag går på toa 1-2 ggr per dag, skillnaden är alltså enorm. Jag hoppas verkligen att det här håller i sig, för är det såhär så kan jag leva ett betydligt normalare och mindre begränsat liv.
Å, förresten, gissa vad? Jag är inte speciellt godissugen heller, det är också en enorm lättnad!