vad är vila och ta det lugnt?
Är det något som är typiskt mig, så är det att ge mig på för mycket för snart. Gårdagens sväng på flata kändes i magen i morse, och vad gör jag då? Tar det lugnt och vilar? Alltså, grejen är den, att jag känner mig pigg, jag har inte ont, jag känner att en energitopp är på gång (välkommen tillbaka!), och jag hittar massor av saker att göra. Klart jag gör dom! Jag ska sy om gardiner, göra kransar, pimpa djurhuvuden och stjärnor av papier maché, göra julklappar - helst allt på en gång, medan idéerna och lusten dansar runt i skallen. Dessutom kom jag fram till att vardagsrumsbordet inte kändes bra, så det bar jag ut, in kom mitt lilla runda vita bord (ett fynd från arbetarbaracken som står på gården), det funkade tyvärr inte, utan var för högt. In kom också en ryamatta (för både katter och hundar känns rätt gedigna nu när det kommer till kisseriet), utdragsskivan till köksbordet, och lite grejer att göra julkransar av. Så in med ryamattan i vardagsrummet, flytta runt småmöblerna till något tillfredsställande (dvs garnkistan och silverbordet framför soffan, garntunnan där silverbordet stod, och det vita bordet där garnkistan stod, och så fixa till lite ovanpå kistan och silverbordet. Det är mycket mindre plats där nu, förhoppningsvis blir det mindre ratigt då. Visar det sig att den här varianten inte riktigt funkar, så har jag ett fyrkantigt vitt soffbord i förrådet också, och ett teakbord dessutom - det är bra att kunna gå på loppis i dom egna utrymmena! I köket drog jag ut bordet och satte i skivan, jag har tyckt att det känts lite litet när det varit runt, när jag har symaskinen på bordet för det mesta, så är det trevligt om något annat ryms där också.
Så nu börjar jag känna mig klar att gå upp och göra det jag hade tänkt göra från början - ta fram gardiner och se hur dom funkar att sy om, ta fram papier maché-figurer och måla vita, organisera om julpyntet...
Vila och ta det lugnt medan magen läker, vad är det, kan man fråga sig... Precis samma sak gjorde jag i vintras när handleden var nyopererad, det gjorde inte ont, så jag började använda den. Klart det kom tillbaka och sparkade mig i baken, så jag fick ondare sen. Klart jag inte lär av sånt, och klart det här också kommer att sparka mig i baken framöver. Men det är längesen jag kände sån här energi sist, jag klarar inte av att inte ta vara på det.
Jag är äntligen klar med förra paret strumpor jag stickat om, dags för par nummer två. Jag har i många år tänkt göra strumpor med hålkrusmönster, nu äntligen blev det av. Det är roligt att sticka, det är så roligt att se mönstret växa fram, och det neonrosa garnet blir så snyggt mot sockgarnet och dess mildare färger. Jag var fundersam först, om jag helt tappat min färgkänsla, men inte då - än kan gumman! ^_^