miss kitten heart

Jag har snart ätit LCD/flytkost i fyra veckor, jag har tre dagar kvar, och på tisdag är det äntligen dags för operation! Som jag har sett fram emot det, som jag längtat! Nervös är jag inte ett dugg, jag har tur, jag blir aldrig speciellt nervös (jag tror att det hänger ihop med min känslobrist överhuvudtaget, jag blir väldigt sällan riktigt arg, glad, ledsen osv, jag har aldrig varit kär, och jag blir inte nervös), det jag funderar på är rent praktiska saker. Katterna är bökigare att vakta nu när dom får vara ute - ska dom vara instängda när jag är borta, så är jag rädd att Bosse kommer att missnöjeskissa inne. Dom kan inte heller vara ute hela tiden. Det bästa hade varit en kattlucka, men någon sådan har jag inte, tyvärr. Å andra sidan, Alice är ungefär lika stor som katterna, så med en kattlucka hade jag haft henne rännande ute, och det vill jag inte. Jag funderar också över hur det ska funka att köra hem, hurpass öm jag är i magen, likaså hur det ska gå att bära väskor - jag har en weekendväska med mig, och så handväska förstås, jag försöker att packa lätt, men som sagt - jag vet inte hur ont jag kommer att ha. Jag funderar på hur länge jag måste ligga inne, om dom klarar att operera mig med titthål (hoppas!), eller om dom kommer att behöva skära upp magen (risken är stor pga min tidigare gastric banding). Min stav i underläppen måste tas bort innan operationen, och den sitter som berget, jag har försökt med allt, och får inte loss den. Jag funderar på om det går att betala kontant på bussen i stan, för jag har inga pengar på kortet. Jag funderar på hur det ska funka när jag kommer hem, jag har ju ingen som hjälper till med markservicen, utan får fixa allt på egen hand. Mest av allt funderar jag på hur mycket jag väger på tisdag, jag har inte vägt mig sedan i måndags, då hade jag ju gått ner 5,9 kg sammanlagt, och det är lite i snålaste laget - har jag inte gått ner nog mycket, så blir det ingen operation. Jag ska ta blodprover på måndag, förhoppningsvis har dom en våg på labb, så jag kan tjuvkika - min förhoppning är att jag ska ha gått ner till 105 kg (107,8 i måndags), det är en jämn och bra siffra.

 

Jag går in i det hela med positiva tankar, jag vet ju hur det var förra gången (då opererades jag med titthål), det gjorde inte farligt ont då, och jag tänker att jag överlever den här gången också. Då åkte jag pendeltåg hem, men Jessica kom och mötte mig på sjukhuset så att jag fick bärhjälp hem. Hemma funkade det bra, fast jag hade ingen hund då som måste ut flera gånger om dagen. Jag flyttade hem till Jämtland en månad senare, men hade en massa flytthjälp eftersom jag inte fick bära. Då följdes operationen av flera veckor av flytande och purémat, det slipper jag nu, så det är en lättnad - jag längtar efter mat!

 

Annars har dom här veckorna faktiskt gått bra, jag har varit hungrig, jag har varit sugen på mat, men tiden har ändå gått fort, och jag märker att jag gått ner i vikt, kläder sitter lösare, och jag har kommit i dom största av mina efter-operationen-kläder. Jag har redan rensat ut massor av mina stora kläder, dels behöver jag pengarna, dels behöver jag inte massor av kläder att välja på, särskilt som att jag inte kommer att kunna ha dom länge till. En del är redan stora, och det känns förstås helt lysande!