dubbla budskap

Det finns så mycket som är skevt i världen, större saker och mindre saker och saker som är ganska grundläggande. Mycket handlar till syvende och sist om värderingar, och om rättigheter, och om våran rätt att vara olika men att ändå få existera. Att vara olika, men att ändå behandlas lika. Detta är anledningen till att jag övertygad socialist, att miljö och djurrätt är bland det viktigaste jag vet, att jag tror fullt och fast på att alla kroppar har rätt att existera och att synas, och att jag är feminist. Som kvinna så bombas vi hela tiden med budskap om hur vi ska vara och inte ska vara, ibland är vi inte ens medvetna om dom budskapen, vi tar bara in dom. Annonser, tidningar, filmer, TV-serier berättar hur vi ska se ut, hur en riktig kvinna ska bete sig, hur du ska göra för att män ska vilja ha dig, hur du ska se ut för att män ska tycka att du ser bra ut. För det är ofta så det ligger till, vi strävar efter att behaga män, inte oss själva.
 
Kvinnlig kroppsbehåring vs manlig. Har kvinnan hår nån annanstans än på huvudet, så är det äckligt och ofräscht, medan mannen  har hår på ben, rumpa, mage, bröst, under armarna, i ansiktet, och det är ingen som ens andas ordet ofräsch. Faktum är, att våra rakade kroppar är resultatet av åratals annonser för rakprodukter - redan på 20-talet upptäckte dom att det fanns en gigantisk marknad för rakhyvlar och rakskum, en marknad som tidigare inte lagt några pengar på hårborttagning, utan låtit håret växa där det växer. Alla dessa hårlösa underliv är en direkt följd av porrindustrin, i alla porrfilmer från 80-talet och framåt så har vi sett hårlösa kön, och till slut så tror världen (särskilt män, som gärna efterfrågar rakade kvinnor) att det är så kvinnor ser ut. Män är däremot fortfarande håriga, även i porrfilmerna...
 
 Bröstvårtor... Av nån anledning, så är manliga bröstvårtor ok, medans kvinnliga bröstvårtor ska täckas över och censureras bort. Lägg upp en bild på bara kvinnobröst i sociala medier, och den är snart borttagen, medan bara mansbröst finns precis överallt - på sommaren kan du inte ens gå på affären utan att se en bar bringa. Det här grundar sig förstås i sexualiseringen av kvinnliga bröst, och att i män tydligen inte kan kontrollera sina sexuella drifter om dom skulle se en bröstvårta...
 
Offentlig amning är också en sån där grej, bilder tas bort i sociala medier, kvinnor blir ombedda att lämna lokaler, en del kvinnor täcker över sig med en filt... Samtidigt så omges vi av betydligt mer avklädda kvinnokroppar i reklam, på tidningsomslag, i film och i TV, kroppar som sällan ifrågasätts. Igen så ligger problemet i sexualiseringen av kvinnobröst, och mot vilken publik dom riktas. En sexig underklädesannons riktas främst mot det manliga ögat (en annons riktad mot kvinnor ser rätt olik ut, betydligt mindre utmanande, med tanke på att det är kvinnor som främst bär kvinnounderkläder så tycker man att annonserna främst ska riktas mot dom), medan en ammande kvinna inte handlar om sex. Kvinnans bröst är inte längre gjorda för mannens njutning, utan för barnet. Så kan vi förstås inte ha det, kvinnobröst som inte är till för mannen, hur skulle det se ut?
 
Det här är förstås bara toppen på isberget, börjar man se sig omkring med en mer medveten blick, så ser man dom här tendenserna överallt, hur våra kroppar inte är våra, utan dom är till för mannen att bedöma, att beundra, att begära. Fundera själv, när du klär på dig, när du sminkar dig, när du väljer frisyr, när du köper kroppsprodukter, när du går utanför hemmet, vem för du det för? Vill du gärna klippa håret kort och färga det rosa, men din man föredrar långt blont hår, så då har du långt blont hår? Du är jättenöjd med dina bröst, dom är inte stora, men dom är inte i vägen när du tränar, du får inte ont i rygg och axlar, men din man tycker om stora bröst, så därför ska du operera dom? Du trivs bäst i jeans och mjukisbyxor, men din man tycker att det är okvinnligt, och därför använder du inte det? Du gillar att leka med smink, testa olika stilar, experimentera med färger, men din man gillar dig när du ser naturlig ut (men fräsch!), så du sminkar dig i diskreta nudefärger? Du tycker att det är bekvämast med rejäla bomullsunderkläder, men det är ju inte sexigt, så istället använder du string som skaver mellan skinkorna?
 
Hur ofta är du, finns du, ser du ut på dina egna villkor? Väl värt att fundera på, tycker jag!
 

Kommentarer:

1 Elin L:

Kan inte annat än hålla med! Det är läskigt att jag, som singel, funderar på hur mycket jag ska kompromissa med mig själv.. för att "hitta någon". :/

Svar: jag är också singel, och funderar inte bara över mig själv, utan har även fått "välmenande" förslag på hur jag ska förändras för att hitta någon. inte bara förändras på utsidan, utan vilka personlighetsdrag som kanske inte är så attraktiva, och som jag borde göra nånting åt om jag vill hitta nån. om jag hade varit lättstött, elak, småsint osv, fine, absolut, men det är inga såna saker, utan sånt som verkligen är en del av det som gör mig till mig. vilket kanske är anledningen till att jag fortfarande är singel, men det må då vara hänt - jag är hellre mig själv, än att göra om mig för att vara en man till lags
Björkholmen Redux

2 Fastal:

Man kan ju göra samma jämförelse för män då - det är ju alltid enklare att strunta i att tvätta sig, klippa + raka sig så man får stora ovårdade skägg, klä sig i mjukisdräkter och använda samma alltid så man slipper tvätta, klippa finger- och tånaglar, borsta tänderna, torka sig när man varit på toan, använda deodorant, vara trevlig och artig, etc...

Med andra ord: strunta i ALLT som tar tid eller orsakar det minsta obehag, just för att visa att man inte bryr sig det minsta varken om det motsatta könet och vad de tycker, eller folk rent allmänt.

Visst vore världen både en trevligare och vackrare plats då - om alla bara gjorde vad de kände för! :D

Svar: fast det är inte riktigt så jag skrev, utan att det är så skevt, att det ställs helt olika krav på män och kvinnor. visst får kvinnor raka sig, men för att dom vill, inte för att dom måste, likaså att det borde ju vara helt upp till oss om vi inte rakar oss (vilket jag inte gör, men måste erkänna - det beror förmodligen på att jag inte är speciellt hårig på kroppen), på samma sätt som det alltid har varit så för männen - där tycker man ju nästan att det är märkligt med en man som rakar sig på kroppen. vilket förstås är lika skevt - klart att männen får raka sig vart dom vill.
så absolut - tänk om folk bara gjorde som dom själv ville, utan krav från samhälle, från partnern, eller vart kraven kommer ifrån. och främst av allt, att dom inte dömer dom som inte gör annorlunda!
Björkholmen Redux

Kommentera här: