lantliv med hund
Dom senaste två hundpromenaderna har verkligen bevisat att det är på landet en ska bo! Total bekräftelse på att jag gjorde rätt som flyttade hit för ett år sedan, och det enda jag har att klaga på, är att jag inte hade med mig mobilen - båda promenader hade såna perfekta fotoögonblick!
Igår kväll, när vi gick ut och kvällskissade jag och Alice, så hör jag efter en bit hur det dundrar till höger om oss. Det är ett gammalt hjorthägn där, och nu går det ungtjurar där, och det var hela flocken som kom galopperande och skuttande - helt underbart! Vi fortsatte gå framåt, Alice var ovanligt nog helt obrydd av tjurarna (som hon annars skäller på), en bit framåt är hagen precis bredvid vägen, så man kan gå fram till staketet. Där stod alla tjurarna och väntade, och jag och Alice gick fram till dom. Dom var helt klart mer intresserade av Alice än av mig, även om jag fick klappa lite också, och Alice var precis lika intresserad tillbaka. Hon pep och gnällde lite, skällde ingenting, men ville gärna krypa under staketet (det fick hon inte). Det var en helt otrolig syn, 8-10 tjurar stod på rad, helt fokuserade på min lilla hund. En av tjurarna var till och med nyfiken nog att lukta på Alice, och hon luktade tillbaka - hennes lilla nos, mot tjurens stora mule - helt fantastiskt. Kameraläge som bara den! När vi hälsat klart på tjurarna, så var det bara att gå därifrån, inget tjafs, inget skällande, hon var suveränt duktig, vovven min!
I morse, på den tidiga morgonkissen, så följde Bosse med ut (han har blivit utekatt, och känns mycket gladare nu), och han gick med oss hela vägen. Nu märktes det också, att han har glädje i Alice, inte bara hon i katterna - Alice satt fast i kopplet, Bosse var lös, hade hur mycket utrymme som helst, men kommer ändå fram till Alice, slänger ner sig på ryggen, och låter henne dra i honom, i päls och öron. Det ser rätt brutalt ut, men tydligen är rätt kul, även för katterna. När vi vände, och gick tillbaka hemåt, så hängde Bosse inte riktigt med, utan fick springa ikapp oss, och som han sprang! Det riktigt dundrade i marken! Men han hängde med på hela promenaden, även om han sen stannade kvar ute när vi gick in.
Två superhärliga, helt fantastiska djurmöten, bara på ett par små kisspromenader. Livet på landet, alltså!
Sen bjöd Bosse tyvärr på den negativa sidan av livet på landet med utekatt - han kom och bjöd på en liten fågel som han tagit. Jag ville inte ha den (förstås), så han gick iväg med den nånstans, förmodligen blev den till kattmat. Kvar på bron låg några fjädrar, och ja, jag vill ha tag på fjädrar, men inte fullt såhär brutalt. Men jag tog ändå tillvara på dom - fågeln är redan död, och fjädrarna blir till nånting fint nu. Å andra sidan - fågeln levde ett bra, fritt liv, tills Bosse tog den, och sen gick det förhoppningsvis fort.