systerpepp
Ibland känner jag mig väldigt osynlig och ouppskattad, som att jag inte spelar speciellt stor roll för människorna runt omkring mig. Inte speciellt konstig känsla, tycker jag - jag har väldigt få vänner. Jag har mina systrar, men dom träffar jag inte speciellt ofta, och det är alltid upp till mig om vi ska träffas. Så jag hänger mest här hemma, tillsammans med djuren (fast katterna är mest ute nu, dom älskar att vara utekatter), som tur är så trivs jag i mitt eget sällskap, och jag är bra på att hålla mig upptagen.
Men rätt vad det är, så dyker något sånt här upp, och jag blir varm i hjärtat och ända in i märgen. Lillasyster Jessica, det är så synd att hon bor så långt bort!
Jag tycker att du ska flytta hemåt igen, Jessica! Det står flera tomma hus i Hallviken, dom är billiga som bara den, och så kan du ha frisersalong hemma! Lantlivet gör underverk för själen och för en stressad kropp, och i och med billiga hus, så blir boendet också billigt, samtidigt som det inte är långt att åka om man vill se folk. Du kan flytta hit, och Suss kan flytta hit, och så kan vi ha en hel Walke-by!