miss kitten heart

Jag har lagt märke till en del saker på sista tiden, om mig själv, och min syn på mig själv, och jag tror att jag äntligen ärligt kan säga att jag tycker om mig själv precis som jag är.

 

- Jag har alltid tyckt att mitt hår har varit det bästa hos mig, jag har alltid haft tjockt hår som växer fort, periodvis har jag låtit  det växa riktigt långt, periodvis har jag klippt det kortare. Så här kort som jag har det nu har jag dock aldrig haft det (nu är det nog inte ens en cm, liiiite väl kort kanske...), och gissa vad? Jag har aldrig känt mig så snygg som jag gör nu, nästan helt utan hår.

 

- Sist jag vägde som jag gör nu, i dom tidiga 20-åren, så var jag tyngre än nånsin innan, och jag hatade min kropp och min vikt, min enda tanke var att sluta äta och gå ner i vikt (var fortfarande väldigt ätstörd då). Särskilt min mage hatade jag, och jag gömde den bakom bylsiga kläder och kunde aldrig i livet tänka mig att visa mig oklädd för någon. Nu väger jag ungefär samma igen (har inte vägt mig på länge, men gissar på ca 95 kg), och gissa vad? Jag känner mig inte speciellt stor alls, och magen (som fortfarande är stor, fortfarande har bristningar, fortfarande är rejält hängig) den tycker jag faktiskt om. Brösten är det jag önskar mest skulle krympa bort, för att dom är tunga och otympliga, och när jag springer (japp, springer, inte långt, men några gånger per dag, sista biten med Alice) så måste jag hålla dom på plats för dom skumpar och gör ont. För att jag har problem med funktionen, alltså - utseendet har jag inga problem med (trots att dom är stora och hängiga och har bristningar, och ena är mycket större än andra), jag tycker faktiskt om dom som dom är annars.

 

Jag har aktivt jobbat på att tycka om mig själv i flera år, men det känns som det bara har slagit till den sista tiden. En otroligt skön känsla!

 

Nu skulle jag kunna fråga mig en sak, som på sätt och vis är en förlängning av den här upplevelsen: när jag har varit bitter över att jag är singel, och undrat över varför jag aldrig hittar någon när alla andra gör det, så har många sagt att det är på grund av bristande självförtroende, tycker jag bättre om mig själv så ska jag nog lyckas hitta en partner. Fast det tänker jag faktiskt inte fundera över, inte en sekund - jag har varken ork eller energi för en till person i mitt liv, jag och min lilla pälsfamilj känns kompletta, precis som vi är.

 

Det är också en skön känsla att känna!