miss kitten heart

Kommer ni ihåg att jag ibland skrivit om hur universum svarar, bara man berättar vad man önskar? Jag vet faktiskt inte hur det går till, om universum (eller Gud/gudinnan/skyddsänglarna/vad man nu använder för ord) helt enkelt tycker att jag haft nog för en livstid, och därför hjälper till med att ge mig sådant jag behöver, eller om jag helt enkelt inte var på rätt våglängd förr, eller om jag bara inte såg den hjälp jag fick. Och jag får inte hjälp med allt jag önskar, men rätt vad det är så dyker precis det jag behöver upp. Stort exempel: jag hade skatt att betala, som skulle vara betald i november, i mitten av oktober dyker oväntade pengar upp, så jag kunde betala i tid. Litet exempel: härom dagen så pratade jag med min låtsasmamma om flaskvatten, och att jag är en av dom som köper sådant - förut istället för läsk, numera för att jag har lättare att dricka kolsyrat vatten än stilla (märklig efterverkning av operationen), och jag sade att jag borde skaffa en SodaStream. Dagen efter hittar jag en SodaStream som skänks bort på fb... Det saknas flaskor (ska kolla på Röda Korset, såna kommer in ibland), och jag måste förstås byta kolsyrepatron, och funkar den sen som den ska så ska jag spreja den rosa. Men snacka om snabbt svar! Tack för det, universum!

 

På det stora hela, så har jag annars allt jag behöver - jag önskar förstås saker (en rosa Smeg vattenkokare, med temperaturreglering, står högt upp på listan, liksom en lagomt snabb och komplikationsfri viktnedgång), men annars är mitt liv upplagt så att jag är tillfreds - jag har hus och bil, min månadskostnad är så låg som jag kan göra den, jag har katterna och Alice, jag har böcker för många år framåt, jag har garn och tyger och målargrejer så att det räcker länge också, likaså skor, väskor, vinterstickat. Jag har vad jag behöver, som sagt. Men en sak önskar jag, som kan göra min framtid mycket lättare - jag väntar på en utredning om huruvida jag är bipolär eller inte, och jag hoppas faktiskt att dom bekräftar det. Dels skulle jag kunna få rätt medicin, dels så blir det förhoppningsvis lättare att vara arbetssökande, bland annat så hoppas jag slippa vara tvungen att söka heltidsjobb, eftersom det hittills inte har fungerat för mig. Det är inte heller ovanligt att bipolära blir förtidspensionerade, och eftersom jag hittills haft svårt att få jobb att funka överhuvudtaget (långa perioder där jag knappt tar mig utanför dörren är svårt att kombinera med arbete), så kanske det också är ett alternativ. I vilket fall som helst, så vore det skönt att få en diagnos, om inte annat som en bekräftelse på att det är inte på grund av att jag är dålig, som jag inte får livet att fungera.

 

Så ja, universum - en stor önskan, men det är vad som står högst på min lista, en utredning och en diagnos. Vad tror du om att fixa det i vår?