hjärtat i halsgropen

Jag har förhoppningsvis fått fart på bilen igen, jag fick hjälp av en god samarit. Efter lite starthjälp så fick den stå på tomgång en stund för att hålla igång batteriet, innan jag for på OK för att köpa en batteriladdare. När jag backar ut på vägen så ser jag att bensinlampan lyser, och bensinen står på under noll, den stod visst på tomgång lite väl länge... Jag vet ju att bilar brukar ha några liter kvar när det står att dom är tomma, men jag har 15 km till närmsta mack - det var nervösa kilometrar måste jag säga! Jag stängde av allt som kunde stängas av, och körde sakta och lugnt för att dra så lite bensin som möjligt, och jag tog mig faktiskt fram ända till bensinpumpen. Jag vågade inte stänga av motorn, utan tankade på tomgång - det känns inte som något man egentligen borde göra, men nöden har ingen lag.
 
På väg hem, så körde jag precis lika lugnt, mina lysen är inte bra, så jag ser inte speciellt långt när det är mörkt - jag kör helt enkelt helst sakta då. Riktigt sakta, alltså - jag höll 70 på 90-väg. Förjäkla tur var det, också, för rätt vad det var, så stod en älg på vägen. Jag tvärbromsade, och hann stanna ett par meter innan älgen, som skrämdes av mig som kom med skrikande bromsar, och vände tillbaka in i skogen. Hade jag kört fortare, så hade det smällt, jag är helt övertygad om den saken. Så jag fortsätter att köra sakta när det är mörkt, det känns helt klart värt det. Det tyckte nog älgen också.
 
Men jag har haft nog med spänning för en kväll, för mig och djuren är det sängdags. Imorgon måste jag skotta, så att bilen når fram till eluttaget, så att jag kan sätta i batteriladdaren jag köpte - nu fattades det en meter, så det var rätt snopet.
 
 

Kommentera här: