havssjalen
Jag spelade in ett till podavsnitt igår kväll, så planen är att redigera det och lägga upp det idag. Tanken är ett avsnitt i veckan, men nu tog det 1½ vecka istället. Dels så ville jag börja på kappan och den turkosgrönblåa sjalen, så att jag hade dom att visa upp, dels så fick jag bara inte tummen ur. Trots att jag gör mitt bästa för att hålla mig upprätt, så är jag på väg ner i en dipp igen, vilket är väldigt väntat efter den här väldigt aktiva perioden (efter topp följer dipp, alltid). Jag är trött hela tiden, sover flera gånger om dagen ibland, känns lustlös och orkeslös. Samtidigt är jag ju fortfarande pepp på mitt garderobsprojekt (jag har tömt min klädställning på allt utom egengjorda kläder, och det är fruktansvärt tillfredsställande att kunna se dom hänga tillsammans, färgglada och fina och mönstrade, och se hur dom blir fler och fler), och jag har en massa saker jag vill göra. Podcasten gör också att jag vill kunna ha något att visa upp, så i alla fall hittills har den absolut hjälpt mig att ta mig upprätt och ur soffan. Blir det inget mer av podden än så, fortsätter den att vara liten, så hjälper den mig i alla fall att hindra värsta dippen. Det är en stor grej för mig!
Den nya versionen av min Ice cream shawl ser ut såhär. Jag tyckte att den första, den gulgrönbruna, var väldigt fin när jag började med den, men den här turkosblågröna är rent magisk! Jag tar inte på mig äran för det magiska (mer än att jag har valt garnerna som jag kombinerar), utan det är garnerna som gör det. Deras självmönstrande effekt gör att färgerna i sjalen hela tiden förändras, den enda färgen som hela tiden är konstant är den mörkgröna, som återkommer var fjärde rand. Ett tag satt jag och tyckte att den gröna var rätt onödig, den sticker direkt inte ut från mängden (när jag letade garner, så funderade jag ett tag på senapsgult istället, det hade säkert varit fint, men hade gett en helt annan känsla) utan smälter in och nästan försvinner. Men, tänkte jag sen, att ha den där gröna återkommande randen kan vara rätt bra, den stabiliserar resten av färgerna, som nästan känns flytande. Nu när jag tittar på bilden, och försöker att beskriva med ord, så är "hav" det ord som dyker upp i skallen. Sjalen känns som havet. Lite ironiskt, dom här färgerna känns jättemycket som mig, som mina färger, och jag har fobi för djupt vatten, havet är bland det mest skräckinjagande jag kan tänka mig... Men ändå, hädanefter kommer det här att vara min "Ocean shawl", min havssjal. Om jag bär med mig havet, så blir det kanske inte lika otäckt...