årtiondet som gud glömde?
När man pratar om vintage och mode, så tänker nog dom flesta på 50-talet - dom smala midjorna och dom vida kjolarna. 20-talets flappermode med pärlbroderade klänningar och korta frisyrer, 30-talets filmstjärnor i svepande aftonklänningar, 40-talets krigsmode med uniformskänsla har alla sina följare, och 60-talet har gjort en gigantisk comeback efter Mad Men. Men 70-talet - är det någon som har någonting alls att säga om 70-talet, så är det hur fult det var, med sina platåskor, överdrivet utsvängda jeans, polyester, tighta polotröjor, långa kragsnibbar - nästan som en modeparodi, hela årtiondet.
Blir ni förvånade när jag säger att jag inte alls håller med om det? 70-talet kunde vara alldeles fantastiskt också, hela modescenen var som en enda stor ungdomsrevolt, former och färger och mönster och silhuett, allt i en enda stor krock. En stor underbar krock!
Hur snyggt är det inte? Det måste ha varit min barndom som satt djupa spår på min smak och på min stil, och på mina inte helt traditionella kombinationer av färg och mönster - är man född på 70-talet så är man!
Och ja, många av bilderna är från tidigt 70-tal (fast det finns mycket läckert från slutet av decenniet också, med den glammiga disco-looken och Studio 54 och allt vad det var), dom är från modetidningar, folk på gator och torg klädde sig kanske lite mer dämpat. Fast inte mycket! Kolla bara i vilken vintagebutik som helst (eller vilken loppis som helst - det finns nästan alltid 70-talskläder, nylonskjortor med långa kragsnibbar och fantastiska tryck om inte annat), kläderna från slutet av 60-talet och 70-talet står verkligen ut från mängden med sin färg- och mönsterrikedom. Som sagt - helt underbart!