på minuskontot och på pluskontot

Det finns en anledning till att man säger att man inte ska ropa hej förrän man är över ån - bakslag dyker gärna upp, och vips så sitter man i ån igen... Bosse hade ju inte slutat att kissa på golvet, han hade bara hittat ett nytt ställe. När jag plockade bort det stället, så kissar han i badrummet igen. Å andra sidan, ska han kissa på golvet, så är jag glad att det är i badrummet han gör det... Och Lily, det gick ju så bra med inkallningen med henne, så bra att jag började ha henne lös (fast med koppel fäst i selen, så det går att få tag på henne ifall jag måste), nu känns vi vara på ruta noll igen. Sedan snön kom, så har hon blivit helt och hållet döv, och vägrar att komma och vill bara vara ute och springa. Inatt var vi ute för en snabb-bajs vid tolv, bara det att det inte blev så snabbt... Hon vägrade att göra något med kopplet på, så jag släppte henne på baksidan. Det tog en timme innan jag fick in henne... Oj, vad hon var billig då... Tillbaka på ruta 1, alltså. Eller ja, minus 1, för hon kommer inte ens och tar godis ur handen.
 
Något positivare: Jag är klar med två av presenterna till båda mina secret santa-paket, och jag har idéer för två-tre presenter till. Jag älskar att ha tillbaka lite målarflow! Livet kan vara i princip så uselt som helst, bara jag kan måla, så klarar jag mig. När jag inte målar, så måste livet vara bra jäkla bra för att jag inte ska sakna målningen. Min skräck är ju att jag ska förlora högerhanden, eller bli blind, att veta att jag aldrig mer kan måla, jag vet inte om jag skulle klara av det.
 
Ja, jag är väldigt glad att måla igen! Hoppas det varar ett tag den här gången!

Kommentera här: