miss kitten heart

Om mindre än en månad så fyller jag 41, och året som 40-åring är slut. Jag såg inte fram emot att fylla 40, jag började krisa flera år innan, men när födelsedagen väl kom, så var det ganska lugnt. En stor del av krisen var nog, att jag inte lyckats ta mig längre i livet än när jag var 20, inte mycket längre i alla fall. Nu, när jag ser tillbaka på det här året, så har det både varit ett av mina bästa år, och ett av mina värsta år. Att bli oskyldigt anklagad för stöld, och sen uppsagd, från ett jobb jag trivdes på, var ett av mitt livs verkliga bottennapp, att skaffa Lily (som fyller 1 år idag!), att betala mina skulder och att köpa hus tillhör verkligen toppögonblicken. Mycket kan verkligen hända på ett år, eller ja, det här året är inte slut än, jag har som sagt en månad kvar, och det ska bli intressant att se hur fortsättningen kommer att se ut. Jag har en del planer/förhoppningar, och jag har en del önskningar. Tyvärr så vet jag att jag har en del tråkigheter att se fram emot också, såna som följer med livet (jag har släktingar som inte blir yngre, och inte piggare), hoppas bara att jag inte har samma otur med mina djur som jag har haft tidigare - alldeles för många har dött alldeles för tidigt.

 

Som sagt - mycket kan hända, bra saker, dåliga saker, oväntade saker. Livet är allt annat är förutsägbart, vad man än själv tror. En del kan man påverka själv, bara genom att aldrig ge upp, aldrig sluta hoppas, gör man det, så kan man lika gärna gräva ner sig på en gång. Tro mig - jag har upplevt så mycket skit i mitt liv, ibland har jag trott att det varit dags att börja gräva den där gropen, och så plötsligt händer det, nånting bra.