miss kitten heart

Jo, som sagt. Pengar. Eller snarare abstinensen efter att få spendera pengar. När man slutar med ett missbruk eller ett beroende, oavsett om det är alkohol, tobak, droger, socker, så får man fysiska sidoeffekter, särskilt den första tiden. Jag mådde rätt risigt när jag slutade  med sockret i december (slipper som tur är fundera på dom andra substanserna, eftersom jag inte brukar/missbrukar något av dom), och det händer att jag fortfarande klättrar på väggarna ibland när sockertarmen skriker. Sen är det en annan slags abstinens också, när man bryter gamla vanor. Vad ska jag nu tugga på när jag är sugen på nåt gott? Om jag behöver snabb energi, vad äter jag då? När jag kör bil längre sträckor, vad ska jag äta på, när jag inte får äta godis? Hur ska jag kunna gå förbi godishyllan utan att köpa nåt? Den abstinensen sitter längre i än den fysiska, och är svårare att bli av med. Samma abstinens känner jag nu, när jag aktivt försöker ändra på mina köpvanor. det skriker i hela kroppen efter att få spendera pengar, att få shoppa, att bara få köpa nåt litet. Jag försöker eliminera frestelser, för jag är väldigt visuellt lättriggad - jag har avbrytit prenumerationer på e-post-nyhetsbrev, jag har sagt upp tidningsprenumerationer och går väldigt fort förbi tidningshyllan på affären (två tidningar tillåter jag mig, Family Living och Retro, that's it), jag har slutat prenumerera på youtube-kanaler som bara går ut på shopping, och jag klickar snabbt bort alla förslag på videos med shoppinghauls och sånt. Ändå är det svårt att undvika att utsättas för frestelser (nu senast såg jag ett boktips, och det började genast klia i fingrarna efter att köpa, inte bara den boken, utan hela serien), och jag erkänner att jag ser fram mot månadsskiftet, när jag får tillgång till min "månadspeng". Jag har redan en mental inköpslista: nya muminmuggen/-muggarna, balkongblommor, större blomkrukor, nya numret av Retro... Mina vanliga köpvanor får jag dock inte hänfalla till, för jag har köpstopp på te, böcker, nagellack, doftljus, tidningar (utom nämnda undantag), målargrejer, kläder, skor... Jag måste använda upp det jag har, och inte bara köpa mer mer mer.

 

 

De senaste dagarna har jag tittat på videos i den här stilen, om minimalism som livsstil. Har man varit hemma hos mig, så satte man nog kaffet/teet i vrångstrupen nu, för minimalism är inte det första man tänker på hos mig - jag har fyllt min lilla lägenhet med en massa saker. Böcker, konst, målargrejer, kläder, det är saker överallt. Och det är inte den sortens minimalism som intresserar mig, den sorten där man bara får äga 100 saker, den sorten där bostade är en vit kub utan innehåll. Det är enkelheten i minimalism som drar mig till sig, och på det sättet så lever jag väldigt minimalistiskt. Jag lever ett enkelt liv. Jag har inte på något sätt behov av att vara tekniskt uppdaterad (min dator och mobil är över två år gamla, min bil är över 20 år, jag har ingen TV, det flådigaste jag äger i teknikväg är min systemkamera, och den är av den enklare sorten), det har jag aldrig haft. Jag byter inte ut mina ägodelar så fort dom börjar bli slitna,och jag uppdaterar hellre det jag äger, än att jag byter ut, och jag handlar dessutom helst "nya" saker begagnat. Och min livsstil är överhuvudtaget väldigt enkel - jag läser, skapar, tittar på film, umgås med djuren... Klarar jag av att bryta mina köpmönster, så ligger minimalism och enkelhet alltså bara runt hörnet. Min sorts minimalism, där det är ok att ha flera hundra böcker, och tavlor på varje vägg.