miss kitten heart

Det var längesedan jag hade en ordentlig fundering här, och när nu tankarna började snurra i morse, så verkar det vara dags nu. Jag har druckit en massa yogite den senaste veckan, en favorit från förr, som jag faktiskt inte vet varför jag slutade dricka. I alla fall. På den lilla påsetiketten, så har dom alltid små visdomsord, dom flesta väldigt kloka, och värda att tänka lite extra på.

 

En av etiketterna, och ett samtal i veckan, fick mig att fundera på folk, och på hur en del gärna framstår som bättre än vad dom är. Klokare, erfarnare, kunnigare, lyckligare - lite mer och lite bättre än vad dom egentligen är i verkligheten. Och då menar jag inte dom som väljer att blogga om dom finare sidorna i sitt liv, utan dom som påstår att det finns inga andra sidor. Såna som har gått en kurs, och sedan säger att dom är högutbildade, såna som har haft ett par praktiker, och sedan säger att dom har lång erfarenhet inom yrket. Såna som alltid har varit först med allting, helst innan det blev inne och trendigt, såna som alltid är experter på allting. Jag förstår mig helt enkelt inte på sånt, varför man känner det behovet.Jag menar inte att man ska sticka under stol med vad man kan, vad man har gjort. Alla människor har sitt eget unika värde, alla människor har kunskap och erfarenhet, man behöver inte fejka.

 

Om vi helt enkelt tar mig som exempel. Jag kan måla, jag är bra på färg och form, jag är bra på vintage och retro eftersom det har varit ett stort intresse sedan jag var tonåring. Jag var vegetarian/vegan i 20 års tid (jag äter fortfarande nästan aldrig kött, bara om jag blir bjuden i princip), vilket gör att jag har bra koll på mat och näringslära och sånt. Jag har bantat nästan hela mitt liv, så jag vet vad det gör mot kroppen, och jag talar av erfarenhet när jag säger att det inte fungerar, att man bara blir tjockare och ledsnare. Det här är saker jag kan och har erfarenhet av, och jag kan yttra mig om dom med sakkunskap.

 

Sen finns det en massa som jag är rätt urusel på, eller mindre bra på, eller helt enkelt ointresserad av. Bilar och motorer hör till sånt som jag inte kan, och inte har något intresse av att lära mig. Hår är jag jättedålig på, hur mycket jag än försöker, så blir jag inte bättre. Bakning och matlagning är inte min styrka, också på grund av ointresse. Jag har en massa teoretisk kunskap, men jag bakar och lagar väldigt enkelt och okrångligt. Det ska gå fort och det ska smaka gott, och det är allt jag bryr mig om. Jag är otroligt ointresserad av vad som händer i världen, jag tittar inte på nyheter, läser inte tidningar, lyssnar inte på radio. Jag uttalar mig inte om sånt jag inte kan, förutom om jag undrar något. Jag skulle aldrig få för mig att ge någon tips på hur man fixar en trasig bil eller hur man gör den godaste såsen. Jag känner helt enkelt till mina egna begränsningar.

 

Och det är det jag menar - alla människor har sånt som dom är fantastiskt bra på, alla människor har varit med om saker i sitt liv, spännande saker, intressanta saker, varför hitta på saker? Om man inte är nöjd med sin erfarenhet, sin kunskap, så finns det alla möjligheter i världen att lära sig mer, att testa nya saker. Att hitta på, att låtsas, att utge sig för att vara någonting man inte är, det måste vara bland det mest själsdödande man kan göra. Till slut, tappar man inte bort sin egen personlighet bland allt det låtsade?