ett sista ord om önskningar

Idag är det prick en månad tills jag fyller 40, en månad kvar av 30-something. En månad tills jag blir äldre och klokare och förståndigare. Ja, äldre i alla fall... Jag tycker att det är lagom tid att sammanfatta alla mina önskeinlägg, ifall någon mot förmodan faktiskt vill köpa en present. Jag är inte van någon större uppvaktning, vare sig till jul eller till födelsedag, att vara singel och utan barn och vuxen, gör så att det blir så. I alla fall i våran familj, där flådigare uppvaktning än ett "grattis" sällan förekommer. Om jag vill ha något speciellt, så brukar jag köpa det själv, och kalla det för min present/julklapp. Just därför, så uppskattar jag minsta gest desto mer. Men jag vill också säga, att jag förväntar mig som sagt inte rader av presenter, det är inte det min önskelista handlar om. Mest av allt, så är det en minneslista, det är så lätt att glömma bort alla fina saker man ser - internet är ju ganska stort, och världen är fylld av fina saker. Men, skulle undret ske, och någon faktiskt vill ge mig något, så vet dom ju vad som skulle göra mig lite extra glad.
 
Men som sagt, jag skulle bli glad bara av att bli ihågkommen.
 
Det är inte självklart. Jag bodde nästan granne med min pappa ett år, och han kom inte ens förbi och åt tårta.
 
I alla fall. Självklart hittar man en massa fint under rubriken önskelista, allt som jag listar och länkar till under rubriken fina kläder tycker jag förstås också om, likaså alla mina fredagsfavoriter. Dessutom, kikar man runt på min blogg en stund, så blir man förmodligen rätt klar över vad jag gillar, vilken stil, vilka färger, jag tror att jag är rätt tydlig med det. 
 
Jag har dessutom önskat från noll kronor (leta hemma i gömmorna eller gör själv) upp till ganska många tusenlappar (resa till NY kostar ju litegrann, likaså feta diamanter), och jag blir inte mindre glad för ett par krukor som någon har hittat hemma i förrådet, än vad jag blir för nånting som är köpt för en femhundring.
 
Förhoppningsvis är ni med på vad jag säger här, jag går inte och förväntar mig en gigantisk uppvaktning och en massa presenter, listan är allra mest för min egen skull. Jag vet, jag urskuldar mig och ödmjukar mig en massa, men jag vill inte att ni ska få intrycket av mig som en vinningslysten uppmärksamhetskrävande barrakuda, för det är inte sån jag är. Inte ett dugg, faktiskt.
 
 
 

Kommentera här: