miss kitten heart

Jag har alltid varit intresserad, nästintill fascinerad, av dofter, det behövs inte mycket till för att lysa upp min dag en stund - att gå förbi ett gatukök, doften av nybakat, en karl med en go parfym, att sniffa på en bebis (har ni förresten märkt att djurbebisar luktar lika gott som människobebisar?), att komma in i en tebutik... Jag tillbringar helt enkelt mycket tid med att gå runt och sniffa och lukta. Vilket kanske inte gör min svaghet för parfymer till en överraskning. Jag har provat många sorter, på 90-talet hade jag en rätt rejäl samling av små parfymflaskor (dom hade jag gärna haft kvar, dom är ofta väldigt fina att titta på, även om dom hade varit tomma för längesen), en del har jag gett bort då dom inte har passat mig, andra har blivit favoriter, andra har jag helt enkelt glömt bort - dom kan inte ha varit så speciella... Jag har alltid föredragit tyngre, sötare parfymer, med åren har dom blivit allt tyngre och allt kryddigare, min favorit är Kenzo Jungle L' Elephant, jag har använt den sedan slutet av 90-talet, och man kan nog kalla den min signaturdoft. Många tycker att den luktar skumt, rentav illa, ur flaskan, men jag får ofta höra hur gott jag luktar när jag använder den, den innehåller kardemumma, kryddnejlika, lakrits, vanilj, patchouli, ambra, ylang-ylang, heliotrop... Väldigt speciell, som sagt, och jag har i många år försökt hitta en alternativ doft som är lika fantastisk, vilket inte är det lättaste. Jag tycker inte om parfymer som är för söta, för friska, för blommiga... Vilket utesluter ungefär 99% av allt på parfymhyllan... Thierry Mugler´s Angel tycker jag om, men den är svår att få tag på, den doftar mandarin, honung, vanilj och choklad, väldigt varm och god, och nästan ätbar. Anna Siu´s Dreams använde jag ett tag när jag var yngre, citrus, pion, freesia, lakrits, vanilj, sandelträ, cederträ - friskt, blommigt, sött, kryddigt, träigt... Jag hittar ibland parfymer som låter lovande i tidningar, men ofta är det märken som är svåra att få tag på, eller så är dom jättedyra (ofta både och), men igår kväll ramlade en ny favorit ner i knät på mig, nästan bokstavligen. Snälla Weronica hade med sig ett parfymprov till mig, den funkade inte på henne, på mig är den fantastisk, och jag kan inte sluta lukta på mig själv. Det är ett bra betyg, när man bara måste sniffa på handlederna, för att dom luktar så fantastiskt! Det bästa av allt - den är inte svår att få tag på, inte dyr, dessutom snäll mot djur och miljö, snacka om fullträff! Body Shop´s White Musk Smoky Rose är precis allt vad jag vill ha i en doft, varm och kryddig och söt, och jag känner mig lite extra fantastisk med den på. Den står redan på inköpslistan!

 

Och för att det ska bli något som helst läsvärde av det här inlägget, så kanske jag ska avsluta med något som inte bara är svammel och doftpornografi. Ett par visdomsord på vägen, kanske, från en som tycker att hur man doftar faktiskt spelar roll. Ta er tid, lukta på många parfymer, låt det ta dagar och veckor, fråga efter parfymprover. Våga testa lite oväntade dofter, lukta inte bara på dom i flaskan, utan prova på kroppen också. Har du redan hittat en parfymfamilj du gillar, fråga i affären efter fler av samma typ. Och köp aldrig en parfym som bara är "helt ok", köp en som du är helt förälskad i, så att du inte kan sluta lukta på dig själv. Då blir det bra!